The dreams in which I'm dying are the best I've ever had
Jadu.. nu har man snart gjort klart säsongen här.. tack för det..
Innan hemgång så ska vi åka igenom min gamla hemstad och sen till stockholm och träffa D :)
fick leka hobbypsykolog till min mor idag, hon har hamnat i en vårdepression som hon alltid gör så är det jag som får sitta och reda ut allt.
Men brukar hamna där jag med så det är lätt att veta vad man ska säga och inte säga.
Känner mig ändå ganska tom nu, vet varken vad jag vill eller inte vill. sjukt jobbigt.
Sen har jag ju träffat D häruppe och han bor på andra sidan landet, vet ingenting.
Hur bra kille som helst, verkligen , men ja... kan jag tillåta mig själv detta eller ska jag göra som vanligt och trycka delete?
Och vart kommer det leda? någonstans överhuvudtaget?
Min kära sambo, noname har fått sparken eller sagt upp sig själv, är lite luddigt detta för er och för MIG.
Men vill verkligen inte att hon måste flytta ut för vi funkar så bra tillsammans, ying och yang och allt annat skit man säger.
Man har för mycket att tänka på häruppe