Gruppens betydelse

Människan är ett flockdjur, kankse det sämsta genom tiderna eftersom vi tycker mer om att ha ihjäl varandra än att leva med varandra, men ändå ett flockdjur.
Det har stor betydelse för oss att känna att vi passar in i en grupp, att vi är trygga bland våra vänner och att någon bryr sig om hur vi mår. Det verkar vara den enda andledningen till att folk skaffar partner i tidigt ålder eller stannar i förhållanden som är döda sedan länge.
Just den där känslan av trygghet vi finner hos andra.
Vi söker dock inte mänsklig kontakt enbart för att bli bekräftad som personer utan också av andledningar som är långt ifrån lika nobla i allas ögon.
När det handlar om sexuella kontakter vill vi bli bekräftade på ett helt annat plan. Det finns något vackert i hur människor längtar och letar efter sex dagarna i ända. Och det finns något mycket fult hos det också, även om jag alltid haft lite svårt att sätta fingret på vad det är.
Men att få vara så nära någon annan och dela på något så intimt måste ändå räknas till en av dom vackraste saker vi människor lyckats åstadkomma. Personligen tycker jag att allt det där blir ännu bättre när man känner den andra personen och inte bara lyckats med det icke så svåra i att dra hem nåt sista minuten ragg en lördag natt.
Därför har jag svårt med tabun mot sex, eller att det är så skuldbelagt. Jag har även svårt för människor som inte bejakar sina passioner, utan istället stänger in sina sexuella känslor bakom järnbeslagna dörrar.
Nu har jag ju fått det förklarat för mig att alla inte är likadana osv, att det liksom finns någon för allt, vilket bara det låter som skitsnack.
En människa som är fullständigt kontrollerad även på det sexuella planet brukar folk anse har någon sorts personlighets störning, inte sant?
Nu tror jag inte att alla asexuella eller icke-passionerad människor hör hemma på mentalsjukhus där dom ska få el-chocker hela dagarna tills dom tvingas att få någon kontakt med sina känslor och lär sig hantera dom, men jag tror att ett liv av konstant logiskt tänkande och noll impulshandlingar lätt bli väldigt andefattigt.
Trots mina ivriga protester mot kontrollpersoner verkar dom trivas med sina liv, minst lika mycket som alla andra, kankse mer eftersom dom sällan hammnar i situationer dom inte kan hantera och som oundvikligt kommer att leda till ångest.
Jag skulle säkerligen må bra av lite med kontroll i mitt liv, men jag har inga planer på att ändra mitt relativt rutinlösa, högt och lågt liv.
För som sagt, det tycks mig som att det finns lite mer själ i det. Och hellre känner jag smärta än inget alls.
Bitch kallade det  höga berg och djupa dalar syndromet om jag inte minns helt fel (kan ha varit nån annan som sagt det också) och det stämmer. Där uppe på toppen av berget är allt perfekt och hela världen ligger för ens fötter, men nere i dalarna, där har världen sparkat undan benen för dig och trampat ner dig på sin väg mot bättre tidsfördriv än du.
Men för oss som lever lite mer på impuls blir också tillgången på sex och utlopp för känslor betydligt större.
Om någon vill ha bot för en tråkig dag så rekomenderar jag att bara släppa loss lite, vem ska tycka illa om dig för det? Tro mig, det är aldrig så illa som det först verkar.
Och vem fan bryr sig? Hade du kul och blev tillfredställd på vilket sätt det nu än var (sprit, knark, sex?) så är väl allt frid och fröjd.
Och det är här den verkliga betydelsen av gruppen kommer in, om du inte vågar släppa efter lite med dina vänner, partner etc så kanske det inte var rätt grupp att vara i från början.

Oh, but it's oh so absurd for you to say the first word so you're waitin'n'waitin'n...

som noname nämde i tidigare inlägg så hittade vi en riktigt skön kille i bloggvärlden igår.
det var nästan lite läskigt när jag läste detta inlägg:


"den 11 juni 2008

Att lura sig själv är nog det lättaste som finns. En varg är alltid en varg. Min paus ägnades åt att lura mig själv att jag klarar mig utan flocken och att flocken klarar sig bättre utan mig, så är verkligen inte fallet.
Upplagd av Vargen kl. 02:32  "

Varför?
Jo för att jag och noname har pratat om flocken i snart ett år nu, om hur vi är det och inte kan klara oss utan varandra.
Plus att han skrev inlägget på min födelsedag, måste vara något symboliskt tror jag.

Annars så har man en ciggarett kvar som jag tänkte avnjuta nu,har spelat poker hela dagen och det började gå skit i slutet. Hade sjukt bra händer, typ triss i ess och då får den andra kåk eller något annat dumt.
Men ska skärpa till mig när jag kommer hem efter jobbet.

Hahahaha

Sitter nu vid mina kära mors dator ute i förorten och vantrivs. Den här delen av staden verkar ta livet av sig vid 22.00 varje kväll, helg som vardag.
Dock har ett par ljusglimtar dykt upp under kvällen och tidiga morgonen. Jag listade bland annat ut hur man egentligen hanterar det där med msn, spännande. Väl inloggad och lycklig får jag nys om en intressant blogg, varginatten tror jag den hette. Om jag någonsin förälskat mig i en människa jag inte har träffat, hört talas om eller ens vet namnet på så är det helt säkert den här liraren.
Känns trevligt att veta att någonstans där ute finns en till, minst lika störd jävel. Eller, minst lika smart kankse? Vad vet jag, är väl en definitions fråga.
Personen verkar dock leva sitt liv ungefär som jag och det måste jag erkänna att få människor har svårt att stå för.
Vad är det egentligen för fel med att gillar sprit, droger och annat som piggar upp och får det allmäna grå och trista i livet att försvinna en stund, skiten kommer ju vara där när du vaknar ändå. Du kommer inte att ha varit särsklit saknad, och du kommer verkligen inte att att ha saknat jobbet, disken och alla andra krav vi sätter på oss själva helt i onödan.
Ytterligare en sak som fått min dag lite ljusare (till skillnad från tandvärken, mitt totala misslyckande på jobbet och dåsigheten) var att jag lyckats får utlopp för mitt växande spelmissbruk och faktiskt spöat en massa sidor och skit på nätet sen kl 04.00.
Dock bestämde sig internet för att ta en paus för en stund sen, självklart mitt i ett spel. Men, men, man kan inte få allt antar jag.
Sitter nu och pratar med kära Bitch via msn, mycket intressant och belevat måste jag säga, känner mig som vilken mordern människa som helst, som hellre komminucerar (hur stavas ordet?)  med vänner och bekanta via elektroniska kablar än träffar dom i verkligheten.
Vilket jag också är skyldig till att tycka är positivt, hälften av folket som påstår att dom känner mig tycker jag inte ens om, så jag ska nog bli mer data-nörd och springa mindre på fester, barer och casinot. Kan vara lösningen till mitt konstanta pengaproblem också.
Jag har sagt det förr men det tåls att sägas igen, om jag bara ser till att ha ett ändlöst förådd av berusningsmedel och cigg hemma så kan jag bjuda in och neka vem jag vill att komma dit.
Nu har jag ont i nacken av detta data sittande, ska ta en cigg och sträcka på mig innan jag fortsätter öva mig på att bli datakunnig (nörd)

No one's ready to deal with us

sitter här och ska snart gå till jobbet.. nu har jag bara fyra dagar kvar på mitt 11 dagars maraton.
men idag mår jag inte alls bra.. är ledsen i hela kroppen..
inte för något specifikt utan för allt, vet inte varför.
känns som jag bara vill ändra allt.
håret, kroppen, supandet..
ingenting känns riktigt bra, tror jag kommer in i den riktiga höstdeppen nu,
VILL INTE, ORKAR INTE, KAN INTE.

I took you down on ouzo and now I think I’d rather see you dead


hade en riktig pisskväll igår på jobbet.
folket som kom dit kunde verkligen inte bete sig utan skulle verkligen ta allt deras äckliga klåfingrar kom över.
ska berätta mer sen men nu måste jag gå upp ur sängen..
börjar om 50 min och här ligger jag med en folköl i handen..
Men snart blir det en jävla ändring på detta


SNART

Aint nobody's business what I'm doing with my life, So if I should feel like wasting it all that should be alright?!

Ja ni.. ska man börja jobba om en halvtimme då.. eller egentligen börjar jag tio men det tar ju hundra år att åka dit med.
Rätt skönt att det bara är fyra-fem timmar att jobba iaf, tycker synd om Noname som fick 11 timmars passet.
Skulle vägra.
Västtrafik skickade sin fina påminnelse till mig idag, 1250 kr för tjuvåkning, så jävla löjligt.
Jag menar vem fan vill ha jobbet som biljettkontrollant egentligen? de som är det måste ju ha något slags maktbekräftelsebehov.
Eller så kanske de fick lite kärlek som barn och måste ta igen det genom att förpesta världen för alla andra.
Ska det vara så jävla svårt att införskaffa gratis kollektivtrafik, speciellt i dessa tider så klimatförändringar råder?
Hela västtrafiks kampanj går ju ut på att stoppa växthuseffekten, jättebra, men tror ni inte att fler skulle åka spårvagn, buss eller båt om det var gratis.
Då skulle ni verkligen kunna göra den effekt ni önskar.
Nej, istället pissar ni bort miljontals kronor på biljettkontrollanter, pengar ni aldrig kommer få igen.
Västtrafik går ju för fan back på att ha dem.
Och när vi ändå är inne på vad som ska vara gratis och inte.. Inför kostnader för att låna hem böcker istället för att åka kollektivt. Jag säger inte att det måste vara dyrt , en 10-15 kr per bok och i tvåveckorsperioder.
Läser där så ska man inte behöva betala.
Det tycker iaf jag låter vettigare eftersom kollektivtrafiken gör mer verkan för miljön än återanvända böcker, i nu läget iaf.

Men en annan sak, en rolig sak.. som jag inte kan berätta än eftersom Noname inte har fått veta något.
Det kommer iaf handla om en förändring, vilket jag har väntat på hela året,
Behöver lite omväxling istället för rutiner.
Så om två veckor.. då jävlar.
Hoppas hon får veta snart, tycker inte om att gå och smyga

Islam någon?

Läser för tillfället en bok om al-Quaida, dess historia och ledare. För mig blev det en väldigt spännande upplevelse att få läsa om tankar och filosofi i vår tids mest uppmärksammade terroristgrupp.
Tydligen finns det olika inriktningar inom islam, vilket jag egentligen inte hade en aning om.
En del muslimer väljer då att bli fundamentalister. Eller, inte så mycket väljer som skräms till det.
Mordernitet, sekulära stater, frihet och allt annat som vi i väst uppfattar som något grundläggande och viktigt, liksom mänskliga rättigheter.
Dom här mupparna håller dock inte med.

Mycket för att under århundraden har dom levt med en religion som styr allt i livet, det finns tillochmed ett regelverk där lagar och etiket finns med för alla typer av situationer.
När då västvärldens ideér om demokrati, frihet och jämlikhet tränger in i strängt religösa länder måste det bli en kulturkrock utan like.
Medan stora delar av befolkningen förmodligen uppskattar och anamar denna nya livsstil finns det såklart grupper av människor som motsätter sig förändringen.

Jag kan till viss del sympatiser med dessa terrorister, det måste vara fruktansvärt hotande att känna att ens kulturarv och relgion bryts ner och försvinner till förmån för en helt annan kultur som är väldigt främmande och ny.
Som en naturlig efterföljd av denna kulturkrock kommer fundamentalism. Att försöka skydda sig mot allt skrämmande nytt inflyttande söker många sig till religion, vilket inte bara gäller terrorister.
Jag kan tänka mig att man själv skulle göra samma sak om något liknande hände i Sverige, även om vi aldrig haft en så stark kultur av heder och total underkastelse.
Det är sorgligt att det ska vara så svårt att förena sin tro med ett vanligt liv i en mordern värld. Men tydligen är det omöjligt för dessa besatta människor att få Islam och västvärlden att smälta samman och existera sida vid sida.
Alla hårda levnadsregler gör det förmodligen omöjligt i vilket fall.

Islamisterna vill istället vrida tillbaka klockan och skapa en ny islamistisk stat, men den här gången ska den tvinga hela världen att underkasta sig Allah.
På ett sätt verkar dom vilja allas bästa, att Gud är den enda vägen till lycka. Och det låter väl nog så bra. Och kanske skulle livet vara enklare att leva om man hade riktlinjer huggna i sten, att alltid ha ett svar på alla former av dilemman i livet, hur man ska uppföra sig i vilken situation som helst, att ha lagar som inte går att bestrida för att dom är nedskrivna av Gud.
Det är nästan för enkelt att bli frustrerad i denna toleranta värld. Näst intill allt är tillåtet och folk pressar konstant gränserna längre och längre.
All teknologi och information som rasar över en dag ut och dag in kan inte vara helt nyttigt. Och jag kan lätt förstå att visa människor kan se västvärldens lättsinniga leverne som något ont och fult.

Skulle världen bli bättre om alla var totalt kontrollerade av islamistiska regler? Skulle vi sluta våldta och mörda varandra? Någonstans finner jag inte det så troligt. Eftersom det verkar vara toklätt att hitta på ursäkter för att döda och förtrycka i Guds namn och hitta stöd för det i Koranen.
Om jag ska vara ärlig tror jag att jag ska skaffa mig en egen ö och leva utanför allt vad samhälle och religion heter. Jag blir bara tveksam eftersom jag inte är fullständigt bekväm med mordern teknologi och frisläppta livsstil, all konsumption och galna sexualiteter och annat tokigt, samtidigt skulle jag inte vilja leva totalt kontrollerad av en religion eller en man.
Så om terrorieterna vill får dom gärna spränga allt i luften bara dom låter mig bo på min lilla ö i något varmt paradis.

Men vi hittar alltid svaren , Där i botten av oss själva

Jobbade igår och var på riktigt grinigt humör..
gick skit och pencillinen gör mig sjukt nere.. sen kan det ju också vara bra att äta innan man jobbar nio timmar, jag vet inte?
gick iaf till baren, som hade stängt insläppet men som vanligt var det bara att traska in.
För snåla var vi för att betala för att hänga in jackan med.
Gick därifrån vid stängning och mötte upp en kollega och ja.. en annan slags kollega..
Haha låter som vi är horor men så långt har det inte gått än.
bestämde oss för att åka hem till oss alla fyra eftersom vi hade riktigt storstädat lägenheten dagen innan.
köper med lite öl och kapar en taxi.
vi hade ett stopp i vårat handfat och helt plötsligt går en av kollegerna in på toan och fixar det..
fråga mig inte varför.. eller jo gör det..
för att han har snortat sönder hjärnan typ och fick en hangup..
tydligen hade han gått in på krogen och snortat och sen tror jag han gjorde det på våran fina toalett med..
kom väldigt underliga ljud därifrån annars.

Jag och noname kom fram till att vi känner oss själva alldeles för bra, vi ber inte om ursäkt för att vi beter oss som svin istället säger vi bara sanningen;
- vi är svin , ta det eller stick för vi kan inte bry oss mindre.
Och det är faktiskt så, alla ni losers som tror att ni betyder det minsta, fatta att ni går att bytas ut på två röda.
Alla utom såklart Noname.

Är iaf ledig imorgon, så då ska man iväg på en intervju klockan tre, så då kanske man får en nystart.. eller något..
så jävla less på alla mönster man skapar för sig själv, när allt bara blir på rutin.
Har totalt glömt bort hur det är att vara spontan känns det som även om jag vet att både jag och Noname inte är dom som är dom.


Bite me.... please?

Lika barn leka bäst

Nu är det dags att förklara den underbara och mystiska dynamik som består av mig och min bästa vän.
Härom natten, trötta efter jobb och utleda på alla människor runt omkring oss, köpte vi ett gäng öl och gick hem för att spela kort och plikttroget dricka upp ölen.
Efter en timme eller två rann kortspelet ut i sanden i vanlig ordning och det var dags för vårat återkommande krismöte, som egentligen inte är ett krismöte alls utan en chans att klaga på alla andra och höja oss själva till skyarna.
Vad vi tills slut enas om är just att: Lika barn leka bäst.
Jag och hon är fantastiskt lika. Vi har alltid kännt oss lite utanför övriga människors gemenskap, missförståda och annorlunda.
Nu är det ju inte ovanligt att folk känner på det viset, men att hitta en annan person som funkar precis som du och känner precis som du, det är inte helt vanligt.
Vi är väl medvetna om att vi oftast beter oss både absurt och som svin, men vi är inte sena med att meddela detta till människor i vår närhet. Vad jag kan minnas har ingen av oss någonsin hotat någon med pistol för att dom ska hålla oss sällskap, utan istället tyckt att, passar det inte får du gå.
Som tur är har vi nu hittat någon annan att dela ensamheten med, och det är jag oerhört glad för. Innan denna underbara lilla människa kom in i mitt liv fanns där ingen jag kunde vara helt ärlig mot i alla lägen, skrika på, bråka med, gråta inför och bara vara jag. Utan att man skulla känna ångest över att ha sagt för mycket eller gjort bort sig.
Mellan oss är det Ok att vara sån, för vi är så båda två. Ingen är arg någon längre stund och dagen efter är det som bortblåst. Då har man avreagerat sig och allt är lugnt i lägret igen.
Andra vänner och bekanta har ofta svårt att hantera oss enligt mig. Dom förstår inte varför vi gör som vi gör och upprepar oss i samma gammal destruktiva mönster. Men vi vet att vi är såna. Kankse kommer vi att ändra oss någon gång i den fjärran framtiden men för tillfället är vi nöjda med att bara vara.
Nu tycker ju folk att mitt överdriva beteende har eskalerat på sista tiden. Och det kan man väl förstå med tanke på att dom har en väldigt begränsad insyn i mitt verkliga inre liv.
Den enda som vet och som skulle vara den första att agera om något gick verkligt fel, är just min andra hälf.
Jag kan inte fullt ut beskriva vänskapen mellan oss, förutom att vi fullständigt accepterar den andra personen för allt dom är och även allt det dom inte är eller har.
Jag tror att sådan vänskap måste upplevas och utforskas innan man vet vad det handlar om. Men passion och glöd och livslust är viktiga beståndsdelar. Att alltid ställa upp vad som än händer, att alltid VILJA finnas där, som om det vore den naturligaste sak i världen.
Så, alla ni som faktiskt tror ni känner mig, ni kanske skulle ta och lyssna lite mer på en väldigt smart och bra tjej som faktiskt träffar och pratar ingående med mig varje dag. Som känner mig så bra att hon vet hur jag kommer att reagera i en given situation (mest för att hon skulle göra precis samma sak haha) och sluta tro att ni egentligen spelar någon som helst roll i mitt liv. Ni går att byta ut hela högen!
Om ni faktiskt vetat  nåt viktigt om mig hade ni vetat att det bara är bäst att lämna mig ifred.
Så lyssna på den enda riktiga vän jag har, en slags själsfrände kanske, och LEAVE ME ALONE!


I'm having nightmares all the time, for reasons I cant find

vi hade inte städat på en vecka jag och min kära noname..
man kan ju säga som så att vi fick ihop en del sopor..
Nu har vi även kastat bort typ 4 påsar..



Nästan så att man blir lite sentimental och inte vill kasta bort det..


eller förresten.. JO

Feeling unknown And you're all alone

infektionen är sådär idag, men måste jobba nu.
jag ska nog hålla mig borta från alkoholen medan kroppen försöker läka mig, resulterar ju bara i att det kommer tillbaka.
IGEN.
i övrigt har jag prata med mamma som är skitarg på Tre och deras sätt att försöka sälja på en varor.
Både hon och jag har länge varit kunder hos Tre och ingen av oss är ju särskillt nöjd.
Skickar aldrig ut räkningarna, puk-koden väntar jag fortfarande på (skulle ha kommit dagen efter jag ringde, för en månad sen), dålig täckning och mamma har fått fel upplåsningskod till mobilen typ tre ggr.
Ett riktigt skitföretag alltså.
inte nog med det så försöker den här tre snubben pracka på min lillasyster mobilen, som är nio.
kan ju inte berätta hur många konsumentlagar han bröt mot där.
jävla idiot.
andra idioter är våra grannar, eller dem som bor över oss.
deras tv är på så högt nu att när jag kom ut från mitt rum trodde jag att datorn eller våran tv stod på.
Noname hade gått upp och ringt på men då hade de skitit i att svara, jävla muppar.

One in a million

Ärligt talat, den här stjärnan förtjänar ju någonslags medalj.
Har varit med om såå mycket men ändå så lite.
Levde när Titanic sjönk, levde igen världskrig och lever än idag.
Men är fortfarande oskuld , helt sinnes.

Antar att man inte saknar något man aldrig har haft


Väldigt lik Noname är hon med

All those beautiful boys, Pimps and queens and criminal queers

Ja då har man spenderat lite tid på axess aukten då, pissat bort 400 kr för besök och medicin.
Känns värd det , verkligen.
Men nu ska dessa rakblad försvinna från min fitta,framstjärt,slida eller vad ni nu vill kalla det.
Noname rinde mig och sa att vi skulle ha ett krismöte när hon kom hem..
Med krismöte menar hon en bra film och lite öl, så fler krismöten gärna.
På axess akuten så har de en sjukt läskig tavla, den är skitstor och så är det massa skrikade ansikten som försöker ta sig ur tavlan,
Min fråga är ju då, hur fan tänkte dem?
Man kommer dit, sjuk och jävlig, tror det på fullaste allvar att folk vill få döden upptryckt i nyllet då?
NEJ TACK.
Sen instämmer jag men Noname när det gäller barnfria zoner, för inne på akuten så var det någon liten tattarunge som inte kunde hålla käften. Sen var han bara tvungen att banka en barnvagn upp och ner i golvet.
Men vad gör föräldrarna? jo fortsätter att sitta och prata , antingen döva eller förståndshandikappade.
Jag var tvungen att i ren protest gå ut därifrån och kedjeröka.
Börjar smått irretera mig på 34-åringen också, han kväver mig långsamt.
Tro fanskapet har hört av sig idag med, han kommer väl förmodligen bjuda in sig själv i en vecka igen.
Fatta vinken när man inte svarar..

jävla tönt!

Kärnfamiljer.

Dagen till ära, den 10:de oktober 2008, har kvinnan jag bor med fått urinvägsinfektion. Låter som en ovanligt otrevlig sjukdom även i mina öron, trots att jag inte vet hur det känns, är inte särskilt sjuklig av mig. Så nu ska hon spendera halva natten på något fattigmanssjukhus, Axess akuten eller vad det nu heter, och jag lider faktiskt med henne. Det där stället får mig alltid att tänka på nån dålig ameriskansk tv-serie, i stil med Cityakuten. I ett trångt avlångt, dystert upplyst rum sitter fattiga människor och trängs och hostar på varandra så att alla blir ännu sjukare. Nu stämmer min tanke förmodligen väldigt dåligt med verkligheten, men alla har vi våra fördomar. Tidigare i veckan, innan hon blev riktigt dålig, hade vi en intressant disskution. Hon har smådejtat en kille ett tag, men insett att han inte är något för henne, men han är inte riktigt av samma åsikt. Vilkte resulterar i pinsamma situationer för alla inblandade, inklusive mig, och skapar stor irritation i vårt lilla hem. Och under ett utbrott av denna ilska började vi prata om kärnfamiljen. Någon dag innan dess hade jag pratat med min chef och en kollega om just barn, familjer osv, jag är en stark moståndare till att sätta barn till världen alls, verkar mest egoistiskt när allt är som det är och ingen kan uppfostra dom ändå. Min chef är uppväxt i nån fantasivärld tror jag, där alla leker mamma, pappa, barn och ser så lyckliga ut. Riktig idyll. Då undrar jag hur denna inte helt korkade människa kan sitta och säga att allt som krävs för att få välartade och väluppfostrade ungar är tid. Inte för att jag tror att han har fel, men hur lätt är det för en ensamstående mamma med två barn att få tid för något? Dessutom måste väl även föräldrar ha ett liv utanför hemmet? Det håller ju inte. Mat, kläder och bostad måste finnas och då kommer den stackars ensamstående att vara borta mycket, och det vet jag, många av dom har stor ångest över det. Vad jag senare kom att tänka på var att han är uppvuxen i just den där kärnfamiljs idyllen. Den man kankse är lite avundsjuk att man inte fick själv. Tryggheten, stabiliteten. Men det måste ju vara svårt att sätta sig in i hur det är att vara skilsmässobarn. Vilket många fler ungar är idag än vad det finns barn om bor med båda föräldrar. Och där har vi min poäng, hur kan en annan människa, i en annan situation någonsin verkligen sätta sig in i en annan persons liv? Jag tror inte att det är möjligt. Därför tror jag inte att min chef kan förstå vad jag menar när jag säger att trenden med ensamstående familjer inte är en bra idé. Inte för att ensamstående på något sätt är sämre föräldrar utan för att dom helt enkelt inte har samma förutsättningar. Jag kan förstå att ungar med ensamstående mammor från förorten får en helt annan och hårdare start i livet. Verkligheten kommer nog ikapp dom snabbare och dom får helt andra erfarenheter, inte nödvändigtvis bra sådana. Men det krävs alltid någon i samma situation för att döma eller förstå någon. Jag kan inte säga att kärnfamiljen är den absolut bästa lösningen, den har säkert sina brister som allt annat, men jag VET att två föräldrar måste vara bättre att ha på plats än bara en. Min sambo är också skilsmässobarn och förstod mitt resonemang, även om det låter lite knepigt i skrift. Men ingen vet egentligen något om någon annans liv, om man inte är där eller har varit där själv, och då är det bara knappt. Så nu har jag slösat en massa tid jag borde ha lagt på städning, min käre far ska nämligen komma på besök för första gången på söndag, och istället skrivit nonsens. Har dock lyckats sätta upp en tvätt tid tills imorgon, det var duktigt av mig. Och nu ska jag ju snart börja jobba så jag ska nog läsa och dricka Red Bull ett tag.

Barnfria zoner.

Nu har jag fått nog! Allt detta prat om var man får och inte får röka, hur mycket man skadar andra människor, hur fult och äckligt det är. Och? Sist jag kollade hade jag fortfarande rätten att ta livet av mig precis hur jag vill. Och om det stör någon så föreslår jag att ni håller er undan.
Ok, jag kan förstå hela poängen med rökfria krogar, jobbar själv på krogen och skulle inte vilja ha tillbaka den instängda röken och dom svidande ögonen. Men nu har dom väl ändå gått för långt?
Nu ska dom bygga bostadshus där alla hyresgäster ska vara totalt rökfria, där rökning även är förbjuden i närområdet. Man fint, då tycker jag att alla moral tanter med för mycket fritid kan ta och flytta dit, där kan dom även förbjuda alkohol, sex, spel och allt annat som är roligt men även förstör människan och är beroendeframkallande.
Men om vi nu ska ha såna här bostadsområden har jag ett förslag. Jag skulle vilja införa barnfria zoner, helst en hel stad, komplett med bussar, krogar, närbutiker, klädaffärer, hyreshus osv osv. Det finns inget värre än att lugnt och fint sitta på en krog för att äta med några vänner när plötsligt en barnfamilj drar genom lokalen som Orkanen Katrina och förstör all stäming och lugn i sin väg och lämnar övriga normala gäster med en känsla av förvirring och en oförstående min som skriker ut frågan: Varför i hela fridens namn tyckte ni att det var en bra idé att ta med er ungarna hit?.
Eller spårvagnen. Ungen skriker febrilt i 20 min och får mig att vilja återinföra barnaga. Vilker för övrigt inte är en helt dum idé med tanke på att barn nuförtiden inte verkar koppla orden nej, sluta eller håll tyst. Kanske skulle en örfil eller två hjälpa.
Skaffar inte folk barn för att ha någon att bestäma över? Föra sina gener vidare, bygga något bättre bla bla. Ja, då kankse ni skulle börja med att hålla lite koll på era förbannade små djur, koppel eller nåt, så att dom inte springer runt och förstör livet för alla oss som inte vill ha några små onda dvärgmänniskor i våra liv. Risken finns att någon i min position någon gång går bärgsärkagång och skjuter ner alla barn i sikte bara för att dom ska hålla käft.
Om hela Sverige lovar att jag slipper höra en enda skrikande bråkande unge till i hela mitt liv (och helst slippa se dom också, dom är nämligen bra fula) så lovar jag att sluta röka offentligt.
Men mindre än det går jag inte med på. Så innan mina krav är uppfyllda kommer ni snällt att få stå ut med min rök på olika allmäna platser i vårt avlånga land.
Bäst att ni skyndar på med min barnfria zon innan ni dör av andrahandsrök.

This is it!!!

I´m never going outside again, unless I need some place to throw up!!

Bättre ord än så har nog aldrig blivit uttalade av någon i hela världshistorien! Man måste ju älska Dylan Moran för hans fantastiska rollfigur, Bernard Black, som ursäktar alla oss som lever i ungefär samma misär.
Fast för mig går det nog lite djupare än så. Dom där orden fick i natt en helt ny innebörd för mig, var inte förän jag hörde dom som jag insåg vad det var jag tänkt på.
Jag vill, ärligt talat, inte lämna lägenheten igen om jag inte måste spy eller dö. Så länge någon ser till att jag har ett ändlöst flöde av vin och cigg så är jag nöjd.
Kvällen ifråga är nog det bästa exempel jag har.

(Efter att ha kappat ännu en cigg av random kille som råkar sova på min soffa och som helt utan min inbjudan har klivit in i min lägenhet med orden: Oj, här sover man i soffan med en öl under armen, vilken stjärna! Vilket jag också är. Jag tror att denna man är vän med Bitchens bror som är på besök, men ändå! Efter att ha bestulit honom igen är jag tillbaka)

Ikväll jobbbade jag till 02.15 för att vara exakt, slår som lovat en signal till kära Bitch, och uppfatta genom allsköns hemska ljud att hon är på Rockbaren inte långt bort, Lovar att komma förbi i mitt behov av en öl och drar med mig kollegan och hoppar in i första bästa taxi (där hon för övrigt tappar sin mobil av någon andledning) och åker alla meter dit.
Väl på plats upptäcker jag att min underbara vän är väldans full, nog för att hon brukar kunna uppföra sig i dom flesta sammahang men  nu är hon tillräckligt berusad för att lyckas mucka med ett par HA medlemmar, vilket kanske inte är den smartaste idé hon haft.
Hur som helst står jag där nykter och eländig och vill bara hem. Så efter att ha avstyrt henne från en del taxiresor med dålig utgång lämnar jag henne i vredesmod till Eddie (som jag tror, hoppas och antar är killen på soffan. Hur ska jag veta? Jag kan inte hålla koll på allt?) och går hem.
Köper på vägen lite öl och äter lite tonfisk här hemma. Efter ett par av mina fina öl inser jag nu min poäng. I´m nerver going outside again, unless I need some place to throw up!
Allt är mycket enkelt.
Så länge jag blir lämnad ifred av resten av världen har jag dom bästa fyllor som finns, är inte det minsta missnöjd med något just nu. Skulle inte viljs byta med mig för allt smör i Småland osv.
Underligt att allt jag egentligen behöver för att klara av en fylla och mig själv på samma gång är just, mig själv. Här ar jag suttit och sovit i hur många timmar som helst, full och jävlig, men utan att göra den minsta förödmjukande grej. Är det så att jag helt enkelt inte borde ha bekanta och mobil? Möjligheten finns. Så länge det, som sagt, finns ett oändligt flöde av cigg och vin kommer jag klara mig bra med det jag har.
Har ju faktiskt inte varit på mycket bättre humör idag än andra dagar. Funderade faktiskt, och håller fortfarande i åtanke, att starta en jävla Jihad mot folk förut. Så det är inte det. Jag måste helt enkelt vara full ensam. Punkt!

Är faktiskt ordentligt trött nu, kan inte ens stava korrekt eller formulera meningar korrekt, och ska nog får ett par timmars sömn. Ska ju ändå jobbag kl 21.00 imorgon, fast jag inte vill. Men som sagt: I´m never going outside again, unless I need a place to throw up. Och är inte det samma sak?
With something. something, something........

Åhhhher

När kl är 8 på morgonen och man fortfarande inte kan sova börjar man lätt tänka på väldigt underliga saker, och dom mest triviala små detaljer och missöden i ens liv blir plötsligt enorma och extremt viktiga. Ångesten kommer krypande ur varje mörk vrå av rummet med vassa klor och ett elakt leende(jag har alltid trott att ångest ser ut som nån sorts galen version av Britney Spears) och man bara vet att det inte finns en chans till sömn innan man fullständigt gått igenom allt pinsamt och hemskt man någonsin gjort och då bara för att man är redo att skjuta sig själv i huvudet.

Mitt försök att vara nykter gick inget vidare, har dessutom vänt upp och ner på hela stället och inte ens lyckats hälla vinet i glaset, vilket bara det är tragiskt. Sedan får jag reda på att jag tydligen inte lyckats få upp ytterdörren utan bestämt mig för att hoppas ut genom fönstret. Fullständigt absurt! Inte för att hela världen kommer att gå under för det, men jag skulle helst inte vilja veta nåt om mina fylleäventyr. Kommer jag inte ihåg dom själv är det nog bäst för min egen mentala hälsa att allt fortsätter att vara glömt.

Hittar för övrigt en massa intressanta inställningar på den här sidan. Katagori? Vad menas med det? Och vad är det för poäng med att använda ett fejkat namn om du ändå ska skriva ut namnet på folk du känner? Jag hänvisar främst till ett inlägg där namnet Patrick finns med.

I vilket fall, har dessutom, som om inte livet sög ändå, tappat min mobil på mitt senaste skandaltåg genom Göteborg. Så den måste jag hämta imorgon, vet faktiskt vart den är, tackar som frågar och bryr sig. Borde ju såklart ha hämtat den för flera dagar sedan men har varit inlåst i en bubbla av självhat och självömkan, så har inte varit helt kapabel till att röra mig mer än absolut nödvändigt. Men imorgon blir jag väl ack så tvungen, har liksom fått slut på ursäkter. Kan dock inte påstå att jag ser fram emot alla sms och skit som folk skickat för att återigen förklara att jag är dum i huvudet när jag dricker, som om jag inte visste det, ingen tvingar er att komma dit jag är, eller hur?
Men, jag har upptäckt något. (haha, jag kan jag med) att vara utan mobiltelefon är fantastiskt befriande. Inte den första timmen innan man vet var den är, men när den väl är lokaliserad inser man att man inte vill ha den. Vad ska jag med den till? Enda andledningen att jag har skiten är så att alla människor i hela världen ska kunna nå mig vilken tid på dygnet som helst, vart jag än är och vad jag än gör. Prylen har bara varit ett stressmoment ända sen jag fick den. Konstant oroar jag mig om någon ringt och vad ville dom om jag nu råkat missa den osv osv i all oändlighet.
Till och med NU när jag inte har den oroar det mig att nån kanske vill veta vad jag gör, och jag kan ju inte svara. Vad är det för skit? Varför behöver min chef veta vad jag gör hela tiden, jag är ju alltid på jobbet damn it! Ring dit!
Ens vänner då? Med tanke på att jag är en ganska stor idiot spenderar jag den mesta av tiden med en lika stor idiot och hon sover för tillfället i rummet bredvid.
Så, för att summera, de flesta som ringer mig är ändå folk jag inte vill prata med.
Fast det finns förstås en nackdel, jag kan inte ta reda på vad klockan är när jag inte är hemma vid datorn. Eller ställa ett alarm. Och det är ju synd. Annars mår jag bra utan telefonen.

Och som sagt, små saker blir ovanligt viktiga och stora när man är vaken kl 8 på morgonen. Det här är mest skrivet för att hålla det galna ångest monstret i sitt hörn en stund till, tillräckligt länge för att hitta på nåt som får mig att somna.
Ska nog kolla klart på den spanska zombie filmen, men alla som känner mig vet ju att jag är sjukligt rädd för just zombies och kommer förmodligen inte sova alls utan barrikadera mig i badrummet utifall att det faktiskt blir en invasion av odöda idag. You never know!

Right here right now

Sitter på jobbet och har extremt tråkigt. Dels för att det har gått röv idag och dels för att det bara är äckel som hänger här. . Slutar om två timmar men man är väl inte inne i stan före ett, känns halvjobbigt. . Ska träffa 34- åringen då så jag kan få min veckliga massage och sex såklart . Men funderar på att dra med honom till baren först och hinka någon öl. . Äh det visar sig . . / Cornelia

Beautiful Music For You To Die To

lek.. vad har hänt i vårat kök?
iskallt mord?






Nej, det är bara Noname som försökt hälla i vin i glaset

/Cornelia

Men jag tar allting på lek även en hemlighet

jadu.. så sitter man här efter fem-sex glas rödvin och ska börja jobba om 40 mintuer..
känns jävligt bra..
men som patrik säger..

- det är lugnt att vara full på jobbet men inte gå därifrån i 20 min..


så jag följer det exemplet.. FULLT UT...

nä man kanske ska ta sig ett till glas innan jobbet..


/ cornelia

ooh ohh ohh it´s dancy time

sjukt fult klipp
modeller har det inte lätt




/Cornelia

Don’t fear the reaper

Min syster skulle utveckla en text för hennes svenska arbete..
Jag tyckte att den lät lite väl som en sexnovell men det kanske läraren gillar?




Jag är såklart helt överkladdad medan min systers efternamn enbart är svart,,

/Cornelia

RSS 2.0